Många uttrycker sitt ointresse och ogillande när det gäller Melodifestivalen, men ändå går tittarsiffrorna upp till flera miljoner, ett flertal facebook uppdateringar om vem som skulle ha vunnit poppar upp minuterna efter avgörandet och man kommer på folk som nynnar de halvbra låtarna lite överallt, lite helatiden. Undermedvetet kanske alla svenskar är födda till att älska melodifestivalen, eller att älska att hata den. Obrydda är vi i alla fall inte.
Som slutgiltlig vinnare stod i alla fall Anna Bergendahl. Men för showen stod några andra personer. Dolph Lundgren, med sin djuparöst och sitt hollywood smile, gjorde pauserna till det roligaste under alla dessa veckor, de har verkligen tjatat med deltävling efter deltävling. Alexander Rybak delade ut rösterna från Norge, och gjorde det på ett riktigt härligt sätt. En kämpe glad gutt är vad han är. Men inte minst, Björn Gustafsson! Björn Gustafsson och Melodifestivalen har ett speciellt förhållande, men efter sin dunder succé så försvann han. Så vad är inte bättre än att göra comeback i Melodifestivalen, som Salems pianist?
Mitt under Salem Al Fakirs nummer reser sig Salem från pianot, för att ställa sig mitt på scenen och sjunga för full hals. Vem kommer då intrippande om inte Björn? Med en halvlång frisyr och fina glasögon sätter han sig vid pianot och ser så där lite halvtöntig och halvflummig ut som bara han kan. Efter uppträdandet går Salem av scenen som om ingenting hade hänt, och Björn försvinner ut i kulisserna. Random, men otroligt roligt.
Salems rikgtigt grymma pianist
Årets Melodifestival va faktiskt riktigt underhållande, och det säger DDH som de svennar de är! DDH önskar alla en fortsatt trevlig natt!
(Inte minst de på Melodifestivalens efterfest. DDH vet nämligen att man på den senaste Melodifestival-efterfesten hittade ett borttappat typ av lusthöjande/potenshöjande medel, vi får bara hoppas att det har återvänt till sin ägare nu lagom till denna efterfest!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar